Sten Johansson (1938–2021) var en svensk lektor i samhällskunskap. I slutet av 1980-talet härjade en pyroman i trakterna av Stenberga i Vetlanda kommun. Natten till den 14 april 1989 kulminerade dåden då elva eldhärdar på fem gårdar måste bekämpas samtidigt. Samma natt dödades ett syskonpar i 70-årsåldern, syskonen Gunnarsson, på sin gård utanför Stenberga. Polisen trodde först att syskonen överraskats av branden, men senare framkom att de mördats. Polisen bevakade gårdarna dygnet runt tills Johansson greps en månad senare när han försökte anlägga ytterligare bränder. Han erkände i förhör att han lockat mannen i syskonparet hem till sig, där mannen slogs i huvudet och sköts. Därefter åkte gärningsmannen hem till mannens syster och sköt även henne. Efter morden tände han eld på huset och ladugården, varvid ett 60-tal djur innebrändes. Enligt Eksjö tingsrätts bedömning var motivet att Johansson ville få upprättelse för tidigare misstankar mot honom; själv menade han att motivet var att han trodde att hans hustru haft ett förhållande med den mördade mannen. Brandvågen 1989 var inte den första. Från slutet av 1960-talet till början av 1980-talet eldhärjades en mängd ladugårdar och uthus i trakten. Inga bränder klarades upp, men 1981 upphörde de. Året därpå dömdes Johansson mot sitt nekande till sju års fängelse för två fall av grov mordbrand i Vetlanda. Under mordutredningen erkände han ett flertal bränder. I december 1989 dömdes Johansson till livstids fängelse, med beslut om viss vård i fängelset. I november 2007 tidsbestämdes straffet av Örebro tingsrätt till totalt 29 års fängelse. Enligt reglerna om villkorlig frigivning släpptes han ut efter att ha avtjänat två tredjedelar, 19 år och fyra månader. Under fängelsetiden hade han över 250 permissioner utan att begå något brott. Skälet till att han inte tidigare fått ett tidsbestämt straff var att hans brott ansågs präglade av total hänsynslöshet.