Per Johan Pettersson föddes den 5 augusti 1862 i Ore socken i Dalarna och kom från Mossbo i Alfta finnskog i Hälsingland. Tillsammans med sin far och sina två bröder, samtliga mycket berusade, sköt han länsmannen Albert Gawell till döds och sårade fjärdingsmannen Olof Norén dödligt när dessa var ute för att överlämna en stämning mot några ökända hembrännare och lönnkrögare. Vid tiden för morden var Per Johan 29 år. Hans bröder Anders, 26, och Karl Erik, 17 (som enligt uppgift höll i vapnet), samt fadern Per Olof, 56 år, var också inblandade i brottet. Per Johan dömdes till döden för morden då rätten ansåg att han hade varit den pådrivande kraften. Rättegången mot honom, hans far och hans bröder varade i fyra dagar och avslutades i tingsrätten den 12 juni 1892. Ärendet togs senare upp i både hovrätt och högsta domstol, men domarna blev desamma. Dödsdomen verkställdes på fängelsegården på Hamiltongatan i Gävle. Den 17 mars 1893 halshöggs Per Johan Pettersson av skarprättaren Anders Gustaf Dalman. Efter avrättningen studerades huvudets och ögonens omedelbara reaktioner av professor Frithiof Holmgren från fysiologiska institutet i Uppsala, och kraniet hamnade så småningom på Gustavianum. Bröderna Karl Erik och Anders dömdes med hänsyn till sin ungdom och påverkan från den äldre brodern till livstids straffarbete i stället för döden, medan fadern fick ett kortare straff för hembränning på ett år. Båda bröderna avled i lungsot i fängelset, 1901 respektive 1911.