Karl Johan Wetterlind föddes 1 juni 1838 i Göteborg som son till en tulltjänsteman. Han hade tidigare varit anställd som bokhållare vid Göteborgs järnvåg. Han levde ett sparsamt liv och hade samlat på sig ett inte obetydligt kapital, på vars avkastning han levde. Han blev känd genom det så kallade Wetterlindsdramat, som inleddes tisdagen 15 februari 1887 vid Prostens äng, Gråbergsgatan 107 i Majorna, där han bodde. Wetterlind hade på senare tid uppträtt underligt och allt mer irrationellt, och polisen söktes upp för att föra honom till sjukhus för psykiatrisk vård. Wetterlind barrikaderade sig på husets övervåning och besköt poliserna. Man försökte först driva ut honom med en brandspruta och en elektriskt laddad stång, men han sköt en civilperson som assisterade polisen, varefter polisen drog sig tillbaka. Dagen efter besköt och sårade Wetterlind ytterligare tre civilpersoner. En av dem skadades så allvarligt att han avled på väg till sjukhus. Polisen fortsatte bevaka fastigheten och lyckades först på tisdag eftermiddag 22 februari gripa honom. Det var poliskonstapel Lindros som lugnt samtalade med Wetterlind och bjöd på vatten och en pris snus; då Wetterlind sträckte sig efter snuset kunde han övermannas. Bland de drabbade fanns poliskonstapel nr 139 Holm och klamparen Johan Olsson, som båda allvarligt skadades den 15 februari, samt muraren I A Lindberg, arbetskarlen Strömberg och den 20-årige plåtslagaren Frans Albert Jakobsson dagen därpå. Jakobsson sköts i bröstet och avled på väg till sjukhuset. Wetterlind togs in på Kristinehamns hospital, där han avled 14 juli 1910 och begravdes på hospitalskyrkogården.