Johan Petter Holmström föddes den 27 september 1820 i Balsby i Nosaby socken och var son till lumpsamlaren och glashandlaren Carl Holmström och Brita Maria Hofdahl. Han tillhörde resandefolket och fick öknamnen "Svarte Petter" eller "Skurne Petter" på grund av sitt mörka utseende och ärr i ansiktet efter knivskärningar från tidigare slagsmål. Han kunde läsa men inte skriva, och vid fjorton års ålder började han försörja sig genom att sälja lump och kryddor. Holmström började sin kriminella bana redan i barnsben. Vid femton års ålder åtalades han tillsammans med sin mor för stöld av silverknappar. År 1845 greps han tillsammans med sin fästekvinna Johanna Sofia Lindgren och fyra minderåriga barn för stöld, och både han och Johanna dömdes för detta brott. År 1850 kyrkoskrevs han under den falska identiteten Carl Pettersson i Gladsax, där han även gifte sig 1851. Denna identitet lydde på förfalskning av personhandlingar. Under sitt liv ställdes han inför rätta för talrika stölder, misshandling och våldsbrott. År 1859 häktades han tillsammans med sin fru och söner för åtskilliga "tillgrepp" i Rörums socken, och anklagades även för ett postrån. Han dömdes för stöld och urkundsförfalskning till böter och straffarbete. År 1868 rannsakades han för nya stölder, och år 1869 utpekades han som skyldig för att knivskurit en man i huvudet vid Sjöbo marknad. År 1885 och 1886 efterlystes han av polisen för stölder av tyger respektive häststöld. Under året 1882 blev "Svarte Petter" omnämnd i samband med vad som blev känt som "Tattardådet i Vallarum", där hans son Fredrik Carlsson tillsammans med släktingen Andreas Magnusson Fredriksson anklagades för att ha misshandlat och knivhuggit lantmannen Per Svärd till döds. Han flyttade från Gladsax 1878 och senare från Oderljunga till Blekinge. År 1891 registrerades han som husägare och bleckslagare. Han dog den 7 maj 1900 i Öljehults socken.