Hilda Nilsson bodde i Helsingborg och tog tillsammans med sin man emot spädbarn från mödrar som fött barnet utom äktenskapet. Hon erhöll små summor för detta, men ville få pengar för att betala familjens skulder. I stället för att vårda barnen började hon döda dem kort efter mottagandet, då myndigheterna sällan eller aldrig kände till barnens existens och mödrarna ofta inte ville träffa sina bortlämnade barn. För att döda barnen lade hon dem i en badbalja och placerade tunga objekt som en tvättbräda och en kolhink ovanpå dem. Sedan lämnade hon rummet och återvände ett par timmar senare när barnet var dött. Hon brände sedan barnets kropp. Nilsson kunde genomföra sin verksamhet utan att bli påkommen länge tack vare sitt fina och rena hem - många mödrar trodde att deras barn skulle få en god uppväxt hos henne. Nilssons verksamhet avslöjades när Blenda Henricsson ville ha kontakt med sitt bortlämnade barn och bad polisen undersöka när hon inte fick kontakt. Hilda Nilsson dömdes till döden den 13 juni 1917 för att ha dödat åtta barn. Innan straffet verkställdes tog hon sitt eget liv genom hängning på Landskrona citadell. Samma dag hade domstolen valt att omvandla dödsstraffet till livstid, något Nilsson inte visste om.