Carl Johan Ingman studerade i Åbo och Uppsala innan han kom till Stockholm, där han blev medlem av Utile Dulci, skrev vers och politiska broschyrer samt tjänstgjorde några år i kansliets utrikesexpedition. År 1775 blev han legationssekreterare i Dresden, 1776 vice kommissionssekreterare och 1777 chargé d'affaires i Sankt Petersburg. Under sin tid i Sankt Petersburg råkade Ingman genom högt levnadssätt i skulder och begick olika olagligheter. Därefter flydde han till Norge och antog namnet Manderfelt. Från Norge och senare från Köpenhamn hemsände han spionrapporter, vilka 1790 belönades med full amnesti för hans brott och med tiden lantråd. Ingman fungerade också som spion för dansk räkning. År 1790 utgav han broschyren Falsk Politik og slette Administrationer. År 1799 återvände han till Sverige, där han fortsatte utan större framgång sina försök att spela en roll som politiker och författare, bland annat utgav han 1811-12 veckotidningen Den oväldige granskaren.