Carl Henric Röslein, född 4 mars 1774 och död 27 oktober 1840, var son till grosshandlare Henrik Röslein och Catharina Christina Schönmeyr. Under franska revolutionen befann han sig i Paris som affärsagent. Han skickades till London för utbildning och vistades i England och på kontinenten under tjugo år, vilket gav honom goda språkkunskaper i engelska, franska och tyska. Gustaf af Wetterstedt rekommenderade honom för kronprins Karl Johan år 1813. Mellan 1814 och 1817 var Röslein Karl XIV Johans representant hos svenska ståthållaren i Norge. Under denna tid var det i realiteten hans uppgift att bedriva underrättelsetjänst för Karl Johan, undersöka och påverka opinionen och styret. Han hemkallades då hans opinionsbildning ansågs ha motverkat svenska statens intressen. År 1817 utvisades han från Norge efter att riksståthållaren Carl Mörner blivit missnöjd med hans insatser. Efter återkomsten till Sverige ägnade han sig åt affärer och gifte sig år 1819 med sin kusin Maria Charlotta Elisabeth Ericsson. Han arbetade vid Konungens enskilda byrå på Stockholms slott, där han gjorde översättningar och skrev rapporter. År 1818 insattes Röslein i stället för kapten Erik Forssell vid Karl Johans porfyrverk i Älvdalen.