Brita Andersdotter, född omkring 1656, var änka efter en soldat. Tillsammans med sin dotter Margareta, som användes som ciceron, och en vakt färdades hon landet runt och utgett sig för att bli besatt av Satan under nätterna. Under dessa påstådda anfall uttalade hon svordomar och kritiserade kyrkan. Den 3 december 1709 dömdes Brita Andersdotter av Svea hovrätt till döden genom halshuggning och bränning på bål för brott mot Bibeln, mot Kungl. Maj:ts förordning och religionsstadga av år 1655, samt Kungl. Maj:ts förordning om eder och sabbatsbrott av år 1687. Hennes dotter Margareta skulle piskas och få kyrkoplikt. Kungliga rådet ändrade, efter konferering med konsistorierna i Stockholm och Uppsala, hovrättens dom den 3 februari 1710. Straffet för Brita omvandlades till piskslytning först på fängelset och sedan i Stockholm, där hon skulle sättas i tukthus och arbeta resten av livet. Domen över hennes dotter stod fast.