I oktober 1841 sköt den då 19-årige pianoeleven Alexander Breitfelt ihjäl sin musiklärare och tillika välgörare Carlsson. Bland offrets ägodelar saknades bland annat ett fickur av silver och flera klädesplagg. Breitfelt blev ertappad med offrets kläder, greps och åtalades för mordet. Breitfelt bedyrade sin oskuld och skyllde ifrån sig på en kamrat, boktryckaren Ferdinand Rumstedt. Breitfelt menade att de båda rånat Carlsson på pengar men att det var Rumstedt som skjutit ihjäl musikläraren, varpå den senare hävdade tvärtom. Alexander Breitfelt befanns till sist skyldig till mordet och sökte då nåd hos kungen, men nådeansökan avslogs. Breitfelt avrättades genom halshuggning på Skansbacken (galgbacken i Hammarbyhöjden) 1843. I ett sista försök att slippa dödsstraffet låtsades han galenskap. Mordet blev mycket känt och omtalat bland allmänheten. Flera skrifter författades om det, bland annat "Den beryktade mördaren Alexander Breitfelts leverne". Skriften återger även Breitfelts egen "bekännelse" som publicerades i Aftonbladet den 19 januari 1842, skriven i jag-form, där han lägger hela skulden på sin kamrat Rumstedt.